Livet är härligt

Highly sensitive person, där har vi veckans, för mig, nya uttryck. På Svenska Dagbladets hemsida har de denna vecka temat “överkänsliga personer”, men inte ur den synvinkel vi oftast är vana vid att tänka kring överkänslighet. I artikeln beskriver de psykologen Elaine Arons arbete och forsking kring personer som har väldigt lätt att reagera på sinnesintryck, därav termen highly sensitive person, och hur de påverkas i dagliga livet. Att ha lätt för att störas av oljud, dofter och tillrättavisningar räknas upp bland de negativa sidorna av att vara “HSP”, men samtidigt räknas högre sinnesnärvaro och bättre självkännedom upp bland de positiva sidorna. Anledningen att jag tar upp denna artikel – förutom att jag tycker den är intressant och väl värd att läsa – är att hitta den perfekta atleten. Från och med nu börjar en del möjligtvis långsökta tankar, häng med!

Om vi säger att vara en HSP innebär att vara orolig för press i stora sammanhang och när folk tittar på, samt att lätt ta åt sig av vad andra säger, låter det inte som en bra atlet i någon sport. Om vi däremot lägger till att invididen har, på grund av dess överkänslighet, en stor känsla i kroppen för vad den håller på med – flyt, teknik, vilken term du vill använda – samt har lätt att finna motiverande bilder i huvudet låter det lite bättre. Om vi tänker oss att personen bara har de senast nämnda aspekterna, då börjar vi närma oss någonting fantastiskt. Tänk dig en person som helt själv, på grund av en sådan fin känslighet, kan förbättra sina olympiska lyft och känna exakt var lyftet går fel helt naturligt, utan att träna på det överdrivet mycket. Det kan hända att det jag endast diskuterar låter som talang, men det jag menar är någonting mer, och det hör ihop med Tim Noakes senaste forskning.

Tim Noakes är en sydafrikansk professor i sport, träning och fysiologi och har skrivit den enormt berömda boken Lore of running. Han har nu börjat forska i varför människan inte klarat av att springa ett maraton under 2 timmar. Där de flesta per automatik svarar att ingen hittills är så vältränad, det går inte, glukoset i kroppen tar slut – eller vilken annan anledning – har han tagit det kanske lättaste svaret av alla: vi vågar inte. Om vi ska ta det Noakes säger på allvar, att de som kommer tvåa och trea helt enkelt ger upp någonstans inne i hjärnan, kan vi dra ganska många paralleller till överkänsligheten hos HSP:s. Tänk om vi hittar en atlet som faktiskt kan pusha sig själv så hårt som det bara är möjligt – en tid på 4,2 mil under 2 timmar – samtidigt som personen kan och vet precis hur den ska genomföra loppet beroende på hur kroppen känns där och då. Det låter onekligen som en motsägelse, att kunna stänga av allt i kroppen och bara fortsätta springa (eller köra en WOD), samtidigt som du känner din kropp och vet hur du ska lägga upp dina krafter, och spurta när det behövs, sänka farten när det behövs.

Motsägelsen i ovanstående stycke leder till min sista tanke för dagen. Jag pratade för några veckor sedan med Martin Andrae från FysioEtana om smärttålighet och smärttåliga individer. Han ansåg att en smärttålig individ är någon som lätt känner smärta – en HSP – men kan motstå den och trots att det gör ont ändå fortsätta. Detta sätts då i motsats till personer som egentligen aldrig känner smärta, även fast de kör hur hårt som helst (tro mig, de finns). Vem har egentligen högst smärttröskel? Personen som känner smärta men som jobbar sig igenom den, eller personen som inte känner smärta alls?

Om jag ska komma tillbaka till min mål att hitta “den perfekta atleten” tror jag att sanningen ligger någonstans emellan. Att kunna motstå smärta är ett måste, samtidigt vill vi givetvis aldrig känna smärta egentligen. Men om vi inte kan känna smärta, har vi då koll på vår egen kropp, och hur bra uppfattar vi livet utanför eller hur snabbt kan vi se skillnader i vår egna träning? En coach kan knappast säga åt dig att “springa snabbare” mitt under ditt maraton om du ska komma under 2 timmar. Om vi inte kan pusha oss de där sista två minutrarna under två timmar, har vi dålig känslighet då? Eller bra? Jag tror inte att vi kommer att få svar i den frågan (eller se en maratontid under två timmar) på många år, men det är väldigt roligt att diskussion har kommit igång.

Här hittar du ett test om du vill gå en indikation på om du är highly sensitive eller inte, och här hittar du en mycket längre version av Tim Noakes tankar kring maratonlöparna och sub 2 timmar.

Peace,
Felix